- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:42

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Efter Hogland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framför truppernas front. Då skedde något, hvilket på
denna tid ansågs såsom en riksviktig tilidragelse, nämligen
att konungen stiftade en ny värdighet inom svärdsorden,
riddarne med stora korset, och detta nya hederstecken
tilldelades i främsta rummet storamiralen, därnäst
de chefer, som mest hade utmärkt sig i striden. Hela
officerskåren vid amiralitetet fick en grad i befordran,
en ynnest som icke var egnad att blidka landtruppernas
jäsande afund och missnöje.

Konungen var vid det briljantaste lynne; han tycktes
icke ana de åskmoln, som uppstego ur själfva segerns
sköte. Han red, efter slutade ceremonier, framför lederna,
samtalande ömsom med höga och låga. För alla
hade han ett nådigt ord, ett förbindligt småleende, och
makten af hans förmåga att tjusa röjdes däri, att mången,
som både före och efteråt lyssnade till smädelsens tassel
och förräderiets hemliga stämplingar, i detta ögonblick
var beredd att gifva för konung och land sitt varmaste
hjärteblod. Förrädarnes spejande blickar mulnade denna
gång, när de märkte soldatens oskrymtade tillgifvenhet,
och knappt hördes, när konungen red förbi, mer än en
af dessa försåtliga hviskningar, som annars voro deras
vanliga lösen: ordet komediant!

Så sakta detta ord än uttalades, nådde det likväl
konungens fina öra just när han passerade prins Fredriks
stab. Han vände hufvudet ditåt, där for som ett moln
öfver hans stora klara ögon, men det varade blott tiondedelen
af en sekund. Nästa ögonblick hade hans ansikte
återtagit dess blida, strålande uppsyn, och han red
vidare, utan att tyckas fästa någon uppmärksamhet vid
dessa ljud i den toma luften.

När han passerade Österbottens regemente, vid
hvilket smärre fördelningar af några andra kårer voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free