Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Rautasaari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farligare, emedan han just i gränsprovinsen Savolaks –
och för resten bland en del af den finska arméns befäl
– hade sina talrikaste och mest tillgifne personliga vänner.
Det var här, på Brahelinna i Kristina socken, han bildade
den första krigsskola i Finland, ur hvilken han sedan
lät krigsskolan på Haapaniemi uppväxa såsom en ung
skog ur en enda furas frön. De fleste bland dessa hans
lärjungar voro honom blindt tillgifne; och om äfven få
kände hans planer, delade alltför många hans tänkesätt.
Lägger man härtill att Sprengtporten kände nästan hvarje
bäck, hvarje gångstig, hvarje bonde i Savolaks, så kan
man göra sig en föreställning om faran af en sådan man,
i ett sådant grannskap och under en sådan tid.
En af dem som <I>icke</I> tillhörde Sprengtportens anhängare,
var den gamle major Detlof Croneld på Rautasaari
– en gård, hvilken stundom i bokstaflig öfversättning
kallades Järnö. Antingen nu major Cronelds sympatier
daterade sig ända från Narva, där hans farfar
stupade, eller från Villmanstrand, där han själf klädt
blodig skjorta för kung och land, eller från den minnesvärda
dag år 1752, då han hade äran eskortera konung
Adolf Fredrik under högstdensammes finska resa samt
hejda hästarna, som skenade utför en backe med konungens
vagn – för hvilket undersåtliga handtag han hedrades
med en förgylld snusdosa, i förväntan på kaptensfullmakten,
som ännu dröjde i tio år eller slutligen från
hans oförställda beundran för Fredrik II i Preussen, mot
hvilken han haft den äran att fäkta i pommerska potates.
kriget – alltnog, den gamle majoren hade den i dessa
tider sällsynta egenskapen att vara stockrojalist. Hans
politiska trosartikel var i korthet den, att en kung var
skapad att befalla, ett folk att lyda, och »det var durrn»,
som han, på sitt mera kraftiga än fina sätt, brukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
