Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Rautasaari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptäckt sin farligaste rival och den ende som vågade
hafva någon annan vilja än hennes. Men alltför klok
att låta någon märka huru mycket han besvärade henne,
hade hon arrangerat så, att Lennart skickades till sin
äldre broder på Sveaborg att lära sig tjensten, hvilket
majoren själf och alla andra funno vara den naturligaste
sak i världen. Emellertid var Lennart borta och skulle
förblifva borta, det var bestämdt i suveränens hemliga
rådkammare. Den allrådande herskarinnan hade fria händer
att vända upp och ned på huset, och icke ens korpral
Durks breda rygg fanns numera till hands att mottaga
alla smekningar af majorens vresiga lynne, hvilka därför
uteslutande tillföllo hushållerskan, drängarne, hästarna och
gårdshunden Musti, en, om möjligt, ännu mera morrande
varelse än hans husbonde själf.
Ungefär så stodo sakerna, när en händelse inträffade,
hvilken på engång lättade den gamle majorens hjärta och
gaf honom ett nytt bekymmer till de många, som redan
samlat sig öfver hans gråa hufvud.
En varm sommarmorgon stod major Croneld i skjortärmarna
på ängen ett stycke från gården och kommenderade
en bataljon slåtterfolk i full aktivitet. Sin sommarrock
hade han hängt öfver gärdsgården bredvid den nötta
saffianspungen, som innehöll dagens provision virginisk
knaster af egen tillverkning, odlad i en liten täppa af
trädgården och planterad, vattnad, skördad, torkad och
skuren af ägarens egen hand; hvarför han heller aldrig
underlät att bjuda gamla vänner den rara varan såsom
någonting riktigt extra fint. Bredvid dessa husbondens
effekter låg Musti, behagligt utsträckt på dikeskanten i
solskenet, och drömde troligen om segerrika bataljer mot
byhundarna, ty man hörde honom allt emellanåt gläfsa
på ett sätt som förrådde mindre saktmodiga tänkesätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
