Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– För det att han är en gemen karl, som ofta
varit hos oss och som jag ej kan fördraga. Jag fruktar
att han till slut förleder pappa till något som ej är bra
och som bringar oss olycka.
– Där vi nu befinna oss, står min häst med framfötterna
på svenskt och med bakfötterna pä ryskt område.
Säg mig, om du nu ställer dig där på kejsarinnans
mark och jag står här på konungens mark: vill du
komma öfver till mig, eller begär du att jag skall komma
öfver till dig?
Flickan rodnade och kom öfver till Lennart. Svaret
var tydligt; det behöfde inga ord.
– Tack, Betta, tack, det trodde jag också om dig,
sade ynglingen, varm och lätt om sitt hjärta. – Nu
kan jag säga dig, att den som gjort Ladovs sammankomst
om intet i dag och som han vill dränka i sjön,
det är jag.
– Du! Vet du, att jag nästan anade det.
– Å, var lugn, han har mig icke ännu, och knappt
lär han få mig. Betta, lofva mig, att vi två skola hålla
tillsamman. Din far är på sådana vägar, som kunna
föra honom till fördärfvet, och med min far är det icke
stort bättre. Vill du hjälpa mig att, om möjligt, rädda
dem båda?
– Ja, så gärna, så gärna, Lennart! Hvad du är
god! Hvad du ser stolt ut, när du talar så där!
– Och så skall du tillika hjälpa mig att tjena min
kung och mitt land. Vill du det, säg?
– <I>Din</I> kung, Lennart, är också min kung. <I>Ditt</I> land
är också mitt land.
Det var något i hennes ord, som förskräckte henne.
Så barn hon ännu var, fanns det en röst inom henne,
som sade, att hon nu hade valt för hela sitt lif. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
