Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den första kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Betta Siverts hvita hufva. Dessa gestalter, det höga
idealet och den varma, blomstrande verkligheten, flöto
tillsamman i en, och nu var allt som det skulle vara.
Kämpa, kämpa intill döden för detta älskade land och
denna höghjärtade flicka, det var det löfte Lennart
Croneld i den första ungdomens rena hänförelse gjorde
sig själf, och detta löfte gjorde honom lycklig och stolt.
I nästa ögonblick hade åter hans praktiska lynne
fått makt öfver de svärmande tankarna, och han gick
några steg mot vallflickan, hvilken, när hon såg honom,
upphörde att sjunga. Sedan hon öfvertygat sig om att
ingen blef dem varse, räckte hon honom ett litet
hopviket papper och fortsatte därpå tyst sin vandring, med
en förstulen blick tillbaka på den vackre ynglingen i
jägareuniformen.
Papperet innehöll blott dessa ord:
»De g. rodde nyss i sina båtar från stranden. Du
kan komma, men var försiktig, förråd ej dig eller mig
Jag är bevakad, men alltid din B.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
