- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:119

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kammarrådet Sivert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bemödanden att styra sin munterhet, hade segern ännu kunnat
gå förlorad mot en så slipad motståndare. Men kammarrådet
Sivert befann sig under inflytandet af en panik,
som beröfvade honom all besinning. Sergeanten bemäktigade
sig alla papper som kunde vara af någon vikt,
hela den enskilda korrespondensen, till och med skuldsedlarna,
hvarmed potentaten på Otava höll hela nejden
i schack, och hvilka Lennart beslöt deponera tillsvidare
i närmaste landskansli. När allt detta var gjordt, frågade
fången i bedröflig ton, om han ej fick taga afsked af
sin familj.

– Det är omöjligt, blef svaret. Mitt folk kan
komma hvarje ögonblick, och då är allt förloradt. För
öfrigt kan ni återvända första regniga natt, för att
disponera om er familj och er egendom. Jag gjorde
likväl två förbehåll.

– Noch eins! Mein Gott!

– Det andra skall ej göra er något besvär. På
den tystlåtenhet ni iakttager om min styfmor bero de
mått och steg man skall taga med Otava gård, som ni
lämnar i pant, och för resten hela mitt öfriga handlingssätt.

– Jach skall tige som den schtumme Fisch. Och
nu må jach echapere?

Lennart öppnade fönstret mot trädgården, där dragonerne
ej voro synliga, och låtsade öfvertyga sig om
att farvattnet var rent. Han kunde ej neka sig nöjet
att se den med papper och penningar fullstoppade gamla
räfven löpa som en narr ut genom sitt eget fönster.

– Vägen är fri, men för all del, skynda er!
hviskade han.

Ännu en djup suck, och kammarrådet Sivert hade
pustande makat sig ut genom fönstret, som låg sex
kvarter öfver marken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free