Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Nyslott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland molnen; längre bort de finska vakteldarna och
här och där ett enstaka ljus uti den till hälften
nedskjutna staden; till vänster en skogshöjd, mot hvilken
ryssarne riktade sina kanoner. Blixt efter blixt sköt ut
från fästningens mörka murar, upplyste den mulna
natthimmelen, afspeglade sig i sundet och kom hvarje
eldstråle att blinka dubbelt. Midtunder knallarna, som
upprepades af hundrade ekon vid de bergiga stränderna,
kunde man tydligt urskilja skrällen af kulorna, som
studsade maktlösa mot klipporna, eller braket af
trädstammarna, som kvistades af dessa nattliga järnfåglar.
Från skogshöjden svarade endast då och då ett
gevärsskott, afskjutet mera som en tom komplimang, än i hopp
att därmed någonting uträtta, och liknande under
kanondundret ett retadt barns vanmäktiga hotelser.
Lennart tyckte sig äfven stundom höra en fallande
landsmans undertryckta klagan därborta i mörkret. Han
påskyndade sina steg, hoppade öfver klyftor och stenar
och urskilde slutligen skugglika gestalter, som hukade
sig ned bakom klipporna.
– Werda? ljöd plötsligt en stämma framför honom,
och en gevärspipa utsträcktes knappt fyra steg från hans
panna.
– God vän, var svaret.
– Lösen?
– Savonlinna.
– Gå på!
Det var Savolaks jägare, det var hans eget kompani,
som här hade ett godt stycke nattarbete. De hade fått
order att begagna den mulna natten för att så tyst som
möjligt uppföra ett batteri af två trepundiga kanoner på
denna höjd, som låg knappt 250 alnar från närmaste
del af fästningen och hvarifrån man således hoppades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
