Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Nyslott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördubblades, tre af karlarne sletos i stycken, de öfrige
flydde, och Fieandt själf drog sig sakteligen tillbaka,
den siste pä stridsfältet.
Detta förargade honom.
– Finns ingen hundsfott i Savolaks, som kan tysta
mun på de surkålsätarne? ropade han.
– Får jag fyra man, skall jag försöka här strax
till höger, svarade en liten spenslig underofficer, som
framträdde ur hopen.
– Skäms ni icke, edra gamla räklar, att låta pojkarne
göra narr af er? Hvad är du för en, som jag
icke sett förr?
– Sergeant Croneld, kommenderad till tjenstgöring
vid första kompaniet.
– Nå, försök, din snyffel, om du får någon med
dig. Vänta... Son till majoren?
– Ja, herr kapten.
– Jag har lärt mig svära af far din. Men jag har
också lärt mig af honom att icke blinka för fans mormor...
Gud välsigne dig, pojke. Marsch!
Det ställe Lennart utsett låg lika högt, men än
mera öppet, tjugu steg närmare stranden och hade förut
varit påtänkt för batteriet, men förkastadt såsom alltför
vådligt. För att uppnå denna punkt, måste man passera
en öppen bergsklack, där man knappt kunde undgå att
upptäckas. Däremot hade man där den väsentliga fördelen
af ett stort antal lösa stenar, hopade i rösen och
tjenliga att uppkasta som barrikad eller bålverk.
Lennart fick sina fyra man, lät dem bortlägga
hattarna, draga de grå fältkapporna öfver hufvudet och
på detta sätt i all tysthet krypa med honom fram till
deras bestämda plats. Detta lyckades öfver förväntan.
Ryssarne, bedragne af ett låtsadt nytt försök på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
