Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Första minan nära att springa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Där ha vi det! Det är kungens vilja att vi gå
hem igen! skreko många i hopen.
- Han ljuger! Han tror eder vara dumma som
stallgumsar! Finns här ingen ärlig karl, som mera minns
hvad han är skyldig kung och land? utbrast sergeanten
med hetta.
Men han blef öfverröstad af fältväbelns starkare
lungor oeh vältaligare tunga. Kardinalargumentet, att
kungen själt var med om allt, gjorde slag i saken.
Då lades en plump hand på Lennarts skuldra. Han
såg sig om och igenkände till sin förundran gamle
Durk.
- Han står där borta vid lidret, nickade korpralen
hemlighetsfullt.
- Hvad vill det säga? Hvem står vid lidret?
- Tobaks-Matts.
- Ab! Du har lockat räfven i fällan?
- Jo män! Det kostade allt en smula besvär.
- Säg mig, vet du om han bär hos sig nya omslag
till tobaken?
- Barmen full. Jag har inbillat honom att här
skulle blifva en bra marknad.
- Det var exeellent. Jag har lofvat dig ett lispund
tobak, du minns.
- Strunt. Jag tänkte: får gå för majorens hals.
Lennart var för klok att icke begagna de medel,
som så oförmodadt erbjödos honom, att imponera på
myteriet. Han närmade sig småningom och liksom
händelsevis lidret, där en bonde i ortens vanliga dräkt
försålde åt soldaterne buntar af tobaksblad. Det särdeles
billiga priset och säljarens enfaldiga utseende
lockade till butiken en köpare efter den andra. Lennart
gaf akt på tobaken: ännu såldes den utan omslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
