Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Högfors. - Kymmene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Se där ett sätt att besegra la force des choses!
nickade han.
På andra sidan om gärdsgården stod en bondgumma,
hvilken, så snart hon blef konungen varse, begynte att
niga och åter niga med en ifver som lät konungen
förmoda att hon vore en supplikant. Det föll honom
in att vinka henne till sig.
- Vill ni något, min vän? frågade han med sin
vanliga nedlåtenhet.
Gumman närmade sig med en triumferande min åt
skyltvakten, som troligen visat henne tillbaka, och förklarade
under fortsatta djupa nigningar, att hon hade
en ödmjuk begäran till landsens fader. Hon fördristade
sig anhålla, att kunglig riksens majestät ville vara så
gemen och stå fadder åt hennes dotterson, hvilken
samma dag (det var söndag) skulle döpas i Kymmene
sockens kyrka, ej långt från Högfors.
Lyckliga mormor, hon hade träffat ett passande
ögonblick; hon talade till en bekymrad far. Måhända
fann konungen hennes begäran också nog egen, för att
ej böra afslås, ty Kymmene tillhörde det numera ryska
området.
- Men hvad skall kejsarinnan säga därom? invände
han, nådigt småleende. - Vet ni väl, kära gumma,
att ni såsom kejsarinnans undersåte bör anse mig för
en fiende?
- Det skall landsens fader inte säga åt mig, som
är utaf gamla tiden, svarade gumman, utan att låta
skrämma sig. - Jag har sett mycket gå tokugt, och jag
kan se det gå rätt igen, och får inte jag lefva den dagen,
när det hör ihop, som skall höra ihop, så får väl dotterson
min lefva så länge; då skall han minnas, att landsens
fader stått fadder åt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
