Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Lennart Croneld och hans farfarsfar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han slet sig lös, marseherade på och fortfor att ropa:
jag har mina order!
Knekten gjorde ett nytt försök. Då drog Lennart
huggaren.
- Vill du låta mig gå! skrek han. Jag har mina
order!
Karlen stannade, rådvill huru han borde bete sig
med en så desperat person, och Lennart marseherade
vidare. Femtio steg från trappan till boningshuset blef
hans gång osäker, och strax därpå svimmade han af
blodförlust.
I detsamma kom öfverste Anckarsvärd, kallad till
audiens nos konungen, och varseblef uppträdet.
- Hvad är det? frågade han.
- En halfdöd galning, som sprungit från lasarettet,
svarade vaktkarlen, i det han grep den sårade, för att
bära honom tillbaka.
Lennart väcktes af rörelsen. Man hörde honom
mumla: order.. . bref... kungen...
- Har du bref, så vill jag framlämna dem, sade
Anckarsvärd.
Sergeanten förmådde ej svara, men tryckte handen
styft öfver bröstfiekan, tydligen beredd att till det yttersta
fasthålla sin anförtrodda beskickning. Ofversten skakade
på hufvudet och vinkade att bortföra ynglingen, som var
nära att förblöda.
Anckarsvärd kom, han som de andra, att yrka på
fred. Missnöjet i armén, svenska flottans instängande
af den ryska, Danmarks hotande rustningar, allt förenade
sig att göra ställningen för hvarje dag vådligare. Konungen
var upprörd, men besluten att våga allt.
- Fred! utropade han. Det vore att öfverhölja
sig med skam! Hvad ni begär vore ett själfmord på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
