Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Fiskarestugan vid Kymmenegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en strid med dessa vilda smugglare, vane att trotsa
alla slags faror, ansågs i hela nejden för ett så vådligt
försök, att deras fiender tullmännen sällan inläto sig på
ett sådant vågstycke, utan att vara förvissade om en
betydlig öfvermakt. Vare sig att dragonerne kände detta,
eller att de af naturliga sympatier önskade hålla god
sämja med brännvinstrafikanterne, alltnog, de nöjde sig
godvilligt med ena halfvan af eldstaden och inläto sig i
fredliga samtal med deras grannar vid brasan.
Lång erfarenhet af allehanda försåt hade likväl lärt
boarne misstro fagra ord, som kunde slutas med fiskalernes
inblandning, och de fortforo således att iakttaga
en varsam och hotande hållning, då kort därpå en officer,
som tycktes vara dragonernes chef, trädde in uti
stugan och ställde sig, äfven han, framför brasan, där
hans underlydande lämnade plats.
En blick på boarne var tillräcklig att låta honom
förstå med hvad slags folk han hade att göra. Denna
upptäckt tycktes, långtifrån att oroa honom, snarare göra
ett angenämt intryck. Han närmade sig dem, tilltalade
dem på deras eget språk och befann sig innan kort i
ett lifligt, men hemligt samtal med boarnes anförare.
Resultatet tycktes utfalla till ömsesidig belåtenhet, ty
dragonerne trodde sig ej utan afund märka, att den nya
vänskapen beseglades med några blanka dukater.
Därpå såg officern med någon otålighet på sitt ur
och skickade först en, därefter åter en och slutligen en
tredje af dragonerne på utkik vid stugan. Om en stund
återkommo de utskickade och medförde ett fruntimmer,
hvars svarta sidenkapott, oaktadt hon bar paraply, dröp
af regnet. Några ord växlades mellan officern och den
högväxta, ståtliga damen, som lämnade paraplyn åt en
medföljande kammarjungfru; man såg ånyo på uret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
