Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Efteråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Durk, som troget höll ut hos sin gamle husbonde,
blef med hvarje är styfvare, ordkargare och på sistone
så döf, att alla okvädesord voro på honom förspillda.
Endast när de retsamme drängarne, med en elak anspelning
på hans andel i Tobaks-Matts’ olycka, djärfdes
hålla under hans näsa en bunt ryska tobaksblad, hördes
den gamle korporalen mumla: varas hirressä, koira
makkaralla; tjufven i galgen, hunden vid korfven.
Armollinen rouva fann för godt att efter sista mötet
med kungen resa till Petersburg och där roa kejsarinnan
med berättelsen om det gudomliga espiègleriet, där
Gustaf III så när hade blifvit en löjlig dupe; men hon
glömde tillägga, att konungen sannolikt med afsikt låtit
henne skvallra ur skolan. När sedan freden i Värälä
gäckade hennes förhoppningar och gränsen förblef
orubbad, fann armollinen rouva lifvet i Petersburg angenämare
än ensligheten på Rautasaari, intrigerade under
hela sin lefnad vid hofvet, störtades slutligen af en
motkabal, sedan Paraskove sålt hennes papper för blankt
guld, och slöt sina dagar förgäten i en aflägsen provins.
Kapten Detlof Croneld fann luften i Finland osund
och emigrerade äfvenledes till Ryssland, där han hoppades
göra en god karrier genom sin gamle mästare Sprengtporten,
som då stod så högt i gunst. När Anjalaförbundets
stjärna bleknat, sökte Sprengtportcn förmå
Detlof Croneld att med honom bära afvog sköld mot
sitt fädernesland och därmed bevisa sina högpatriotiska
tänkesätt. Det bör dock tilläggas, att Detlof Croneld
fann detta något för starkt äfven för en patriot af rent
fullblod och betackade sig för den äran. Han kunde
aldrig förgäta den kula, för hvilken hans broder Lennart
stupat; hon hade borrat sig in i hans eget bjärta, hon
var oläklig, hon gaf honom ingen ro. Han reste till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
