Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Efteråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är en vacker sommarkväll, solsken, strömoln,
lätt vind på krusade vattenspeglar. Den gamla frun har
berättat för nutidens unga om de stormiga dagar, i hvilka
hennes egen ungdom flytt bort mcd tidens svallvåg. Hon
har sannolikt äfven omtalat en ung krigare, som varit
hennes barndomsvän, fallit då med tusende andra, fallit
och glömts. Detta har rört de unga, de hafva frågat
närmare, och hon har besvarat frågorna. Nu hafva de
stannat vid grafstenarna. Studenten betraktar med förvåning,
flickan med nyfikenhet de två förgyllda handskarna,
den ena på Rutgers granit, den andra på Lennarts
marmor. Den gamla frun är nödsakad att förklara för
dem dessa bilders betydelse.
– Men – säger studenten med flammande kinder
– äger ni dessa handskar? De skulle förtjena en bättre
lott än att förstöras af mal.
– Nej – svarar den gamla frun – jag äger dem
icke. De hafva verkligen funnit en bättre lott: de hvila
med Lennart Croneld här under marmorn, den första
bestänkt med hans farfarsfars blod, den andra med
hans. Och nu, Marie, låt oss nedlägga kransen till minne
af denna dag för femtio är sedan.
Den unga flickan knäböjde vid marmorstenen och
nedlade kransen med strömmande tårar.
– Hvarför gråter du, Marie? sade den gamla frun
med glänsande blick, och solen förgyllde hennes vackra
grå hår. – Vid en sådan graf skall man icke gråta.
Där måste man ju känna en djup och tacksam glädje.
Hvar finnes en skönare lott, än att dö, älskad och ung,
för sitt fädernesland?
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
