- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:257

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Isfärden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lilla ungen Gustava, svarade betjenten. Hon gick härifrån
en morgon med sin amma, och ingen vet hvart.
– Emellertid hade vagnen kört genom allén tillbaka.
Icke långt från vägen var ett torp; en känd och kär röst
från dess lilla grind väckte mig ur min dvala. Det var
där min lilla flicka, bortdrifven af sin grymme farbror,
hade funnit en fristad, och här fann äfven jag i armodets
koja en gästvänskap, som jag aldrig trott mig behöfva.

– Och sedan ha mormor och mamma i många år
bott hos min farfar, pastor Ringius. Så mycket har jag
hört, och mormor har aldrig lagt bort morfars namn,
men folket har kallat mormor fru Hjelm. De trodde då
alla att giftermålet var en dikt?

– Ack ja, tyvärr. Här i det enkla Finland har
man ej kunnat göra sig begrepp om ett så lättsinnigt
giftermål som mitt – i maskradkostym! Om du visste
hvad denna tanke plågat mig! Blott din hederlige farfar
Ringius och hans son, din lika förträfflige far, kyrkoherden,
ha trott den olyckliga änkans ord, och när gamle
Ringius vigde sin son med din saliga mor, sade han:
Inför Gud och denna kristliga församling frågar jag dig,
Gustava Drakenhjelm och så vidare. Det gjorde mitt
hjärta godt. Men – och här afbröt åter den gamla frun
tvärt, i det hon kände släden ila framåt med hastig fart
och åter hörde det ohyggliga lätet närmare än förr – se åt,
Lotten, hvad som är på färde! Skenar hästen?

Lotten såg ut, och det klack i hennes flickhjärta,
ty hästen, nyss så utmattad, skenade verkligen af i vildt
galopp öfver snöfältet. Här och där på båda sidor om
släden syntes mörka gestalter likt stora hundar ströfva
omkring, under det att de uppgåfvo dessa vidriga läten,
som redan förut skrämt de båda fruntimren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free