Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hushållerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Att du kan säga så, Lisette! En så liten strut!
Den är redan slut, Lisette lilla!
– Hvad? Är den slut? Nå Gud sig förbarme,
en sådan snålvarg! På mindre än fyra dagar har han
ätit upp för femti kopek hallonkarameller! Och jag
skulle ännu därtill bestå russin och socker i
hafversoppan!
Med dessa ord gick den ampra hushållerskan fram
till bordet, för att öfvertyga sig om sanningen af
baronens uppgift. Men olyckan ville att jämte den toma
struten äfven ett hallon befanns ligga på bordet, ditfallet
under den brådska, hvarmed baronen hade smort kråset
med burkens innehåll. Nu bröt stormen lös.
– Hvad är det här? Ett hallon? Hvarifrån har
baron fått hallon? Nå du min skapare, han må väl
aldrig ha understått sig att stjäla min hallonsylt, den
gamla sockertratten! Säg på stund, hvar har baron fått
det här hallonet?
Och den gamla kvinnan ställde sig med armarna i
sidan framför baronen, genomborrande honom med sina
hvassa ögon.
– Nå, fortfor hon, kanske baron vill inbilla mig
att det är tranbär, det här?
Baronen gjorde hvad han i så brydsamma fall
mången gång praktiserat med framgång förut. Han vände
sig mot väggen och låtsade sofva, i hopp att stormen af
sig själf skulle lugna.
Men gamla Lisette var icke den som gick af för
hackor.
– Låts han sofva, den gamla syltmånsen? fortfor
hon, alltmera uppretad genom sin egen häftighet. – Så
sof då, gärna för mig, om det också vore den
eviga sömnen! Jag tänker han skall inte ha för vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
