- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:281

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nattfrämmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig på tjugu stegs afstånd, försvunno stundom, men
kommo strax åter tillbaka, närgångnare än förr.

Thomas försökte hvad han kunde. Han smällde
med pisksnärten, han flintade eld, han hojtade högt.
Förgärves, vargarna ströko allt närmare. Redan öfverlade
den trogne drängen om han icke borde lösa hästen ur
redet och låta den rädda sig själf, medan han, Thomas,
ville till det yttersta försvara släden med den lösryckta
fimmerstången. Men snön var så ojämn och på sina
ställen så djup, att hästen nödvändigt innan kort skulle
blifvit vargarnas rof, utan att med sitt lif kunna rädda
de öfriga.

Redan kunde de djärfvaste af odjuren blott med
möda afvisas; man såg deras ögon glimma och deras
blodgiriga gap flämta. Då fattade Thomas med båda
händerna allt det hö, som låg inpackadt i framdelen af
släden, lade det på isen och antände det med fnöske
och svafvelsticka. Högt och klart uppflammade lågan;
vid dess anblick drogo sig vilddjuren tillbaka. Med sitt
breda skulderblad upplyftade Thomas släden ur drifvan,
gaf hästen ett rapp och lyckades med sina skyddslingar
komma på en flacka af isen, där snön låg tunnare och
färden gick lättare. Hästen, märkande att flykten var
möjlig, ansträngde sina yttersta krafter till ett raskt galopp,
och sålunda uppnådde de resande innan kort fasta
landet, där de med fägnad upptäckte spåren af en väg.

Nu höll Thomas rakt framåt emot en stor gård vid
insjöns strand. Hvem där bodde var honom likgiltigt,
han var i fara, han kände den finska gästfriheten, och
det var honom nog. Han körde således upp till gården.
I samma ögonblick mötte honom en liten kibitka med
en ensam man uti. Med ett f-n anamma å ömse sidor
kom man ej utan svårighet förbi hvarandra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free