- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:283

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nattfrämmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Börjar baron åter samma visa? Se så, var förnuftig;
fru Hjelm är längesedan död, sägs det. Men
om hon letver och någonsin visar sig här på Rautakylä,
så blefve det hennes död, så sant jag heter Lisette
Hallström och inom ett par timmar är barons lagliga
friherrinna.

Lotten, som redan lagt handen på låset, studsade
med lätt begriplig förskräckelse tillbaka vid dessa hotande
ord, som blott alltför tydligt sade henne hvar och hos
hvilka de nu befunno sig. Denna gård var Rautakylä,
hon kunde ej längre tvifla därpå, den darrande rösten
därinne var gamla baron Drakenhjelms, och denna kvinna
som yttrade så förfärliga ord, var samma Lisette Hallström,
som mormodern förgäfves sökt i så många år och
nu skulle återfinna som en dödsfiende. Underbara slump!
Förskräckliga val! Därute natten, kölden och en skara af
glupska vargar, härinne egennyttan, hatet och döden!
Då vore vargarna barmhärtigare än människorna, de döda
åtminstone utan hämnd, utan hat! Men – var icke
hästen störtad, flykten afskuren? Det fanns intet annat
val än att kvarstanna. Kanske hade åren tillräckligt
förändrat mormodern, för att undvika ett igenkännande,
helst om Lotten uppgåfve ett främmande namn. Kanske
unnades de resande ett afskildt rum, där de okända
kunde tillbringa natten och i morgon med lejd häst åter
fortsätta resan. Men mormodern fick icke ana den fara,
i hvilken hon sväfvade. Man måste hitta på någon
förevändning för namnets döljande.

Alla dessa tankar korsade hvarandra i Lottens själ.
Natur och uppfostran hade gjort henne beslutsammare
än vanligen flickor vid hennes ålder. Hon drog sig
hastigt tillbaka, för att återvända till mormodern, men då
kammaren var mörk, snafvade hon öfver en på golfvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free