Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Mötet efter femtio år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6. Mötet efter femtio år.
Femtio år äro väl ett grand i evigheten, det är sant,
men huru mycket förändra icke de i ett människolif!
Om din egen broder, om din ungdoms älskade,
hvilken du ej sett på denna långa tid, komme dig till
mötes oväntadt, oförberedt, hvem säger dig att du mera
igenkänner dem? Och kommer, efter lika lång tid, din
ovän, som gjort dig ondt, som förbittrat ditt lif och
hvilken du på allt sätt sökt glömma, huru vill du
igenkänna honom, när till och med ditt hjärtas käraste blifvit
främmande för din blick?
Här stodo nu i detta samma rum på Rautakylä
tre personer, hvilka icke sett hvarandra sedan år 1788
vid Gustaf III:s hof i Stockholm. Dessa femtio år, som
droppat i evigheten, hvad hade icke de förändrat! Hvar
var nu den spotske hofmannen, den stolte och elegante
baron Magnus Drakenhjelm, hvilken behandlade kvinnan
som en leksak och ville tvinga sin broders brud till ett
giftermål, hvilket hon afskydde? Var det väl denne
samme till grafven lutande, af granna trasor omhöljde
gubbe, som, själf en leksak i en kvinnas hand, darrade
för sin hushållerskas vrede, sökande en förevändning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
