- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:309

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Hvem af dem skall dö?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Tig, omänniska! Allt är möjligt, hela ert lif
är en enda lögn. Men vare hur det vill, jag rör ej vid
gubben, och ni understår er det icke heller. Ni känner
mig! Hellre må jag då taga kvinnfolken därinne på
min lott.

Vi ha hört nog af det afskyvärda samtal, som fördes
mellan denna i ondska grånade kvinna och hennes i
botten långt mindre förhärdade, men råe och af
girigheten ända till raseri förblindade son. Kvinnan är en
demon, när hennes åtrå vändt sig åt det onda. I snart
femtio år hade Rautakyläs onda genius spunnit kring
den gamle baronen sitt giftiga spindelnät; nu när hon
såg sin lefnads hela ärelystnad, det friherrliga
giftermålet, nära sin fullbordan, nu lade sig mellan henne
och hennes mål en främmande makt, men hon behöll
likväl sans nog att icke i sitt blinda hat blottställa
sig själf genom ett anslag mot de resandes lif; hon
föredrog det säkrare, att låta en gubbes matta lefnadslampa
slockna. Och om hon därvid gaf friherretiteln till spillo,
så trodde hon sig åtminstone rädda de materiella
fördelarna, egendomen.

Vi ha sett den vilde sonen beredd att i nödfall
fläcka sina händer med värnlösa kvinnors blod, men
med afsky förkasta planen att rödja den gamle ur vägen.
Det var den råa naturmänniskans instinkt. Sebastian,
som annars beräknade sin fördel i allt, satte sig af
allsingen beräkning, blott af en naturlig motvilja, mot sin
faders undanrödjande.

När han, jämte modern, öppnade baronens dörr,
låg denne afdånad vid tröskeln. Sonen kastade på
modern en hotande blick.

– Olycklig ni, om ni redan vågat ... Är han död?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free