Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Mörksens gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Eljas, du är en slipad karl, men brännvinet gör
dig galen. Gå, sök upp din supkamrat, han måste ha
gömt sig bakom knuten; in har han ej kommit. Börja
gräl med honom på nytt och tysta hans mun för alltid.
Hundra rubel, om det går raskt, men gå skall det.
Därpå inställer du dig i min mors kammare och väntar på
vidare order.
– Skall ske. Jag ställer mig här vid knuten i
bakhåll och krossar hans skalle.
Nu framtog Sebastian en nyckel och uppläste helt
sakta dörren till stora salen. Under armen bar han en
kudde och i handen en blindlykta.
– Det är säkrast att jag går in den här vägen –
mumlade han för sig själf – de kunna ha dragit stolar
och annat framför den andra ingången, men härifrån
vänta de ingen ... Först flickan, så käringen. Men hvad
är säkrare: att strax låta Eljas bära dem ned till vaken
på sjön, eller att låta dem ha dött af os? Vi få se,
det är långt till i morgon ... Hvad nu där? Jag tror
att de gamla Drakenhjelmarne i sina ramar på väggen
hånle åt mig! Skulle jag icke vara af deras blod?
Det kvittar mig lika, men ett lofvar jag herrarne där
på väggen, och det är att så snart jag blir herre på
Rautakylä, låter jag hänga dem alla i stallet. Generalen
där i sin rustning skall få den äran att bli kråkskrämma
i mitt ärtland. Nu till verket ... Ts! ... de sofva ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
