Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En upptäckt och en ingifvelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lotten sade – och hennes röst, i början lindrigt
oklar, återfick snart sin naturliga vackra klang:
– Var god och sitt, herr inspektor! Jag vet hvad
ni vill. Ni har fått veta att man här uppgjort mot oss
en nedrig komplott, och ni vill beskydda oss. Tack,
herr inspektor, tack! Ni är en redlig man, ni skulle
aldrig tillåta att man kränkte gästfriheten så djupt att
vilja tillfoga tvenne värnlösa fruntimmer något ondt,
medan de sofva. Men vi äro lugna. Se där min mormor!
Sofver hon icke så lugnt, som någonsin under eget tak?
Och jag? Se på mig, om jag darrar eller bleknar! Nej,
och det är därför att vi ha ett rent samvete och stå
under Guds beskydd.
Vi ha sett af det föregående, att Sebastian, ehuru
ända till raseri förblindad af sitt begär att spela herre
på Rautakylä, väl var en rå, men icke förhärdad karakter.
Hans bättre känslor, från barndomen nedtystade af en i
ondska grånad mor, drogo stundom ett streck i dennas
beräkningar, och de gjorde det äfven nu. Denna vackra,
modiga flickas ord och anblick återgåfvo med ens det
länge förkväfda goda i hans själ dess makt. Han kände
sig på engång stolt och förödmjukad af hennes förtroende;
ett sådant mod, en sådan himmelsk förtröstan
hade han aldrig sett, aldrig anat. Han böjde sig för denna
oskuldens makt; han – nyss en mördare – stod nu
tillintetgjord inför sitt offer.
Och för detta hade Lotten att tacka sin fina kvinnliga
takt, man kunde säga en ingifvelse. Hon hade kunnat
ställa Thomas till sitt försvar, men hvad hade följden
blifvit? Hon skulle ha vädjat till den råa styrkan; trots
och hat skulle ha kallat alla demoner i Sebastians själ
till lif, det hade blifvit en strid på lif och död, men
försoning – ingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
