- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:324

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En upptäckt och en ingifvelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ni bör veta att min mormor är blind. Slumpen, nej
försynen, lät oss i ett lönnskåp, hvilket ni ser blottadt
där vid tapetdörren, upptäcka ett dokument, som bevisar
min mormors lagliga äktenskap ... Se här!

Sebastian genomögnade vigselattesten.

– Ja, sade han, det är så som mitt samvete alltid
sagt; gamla frun där är den rätta. Ack, mamsell, vi äro
ganska brottsliga, jag och min mor! Jag bör inte dölja
för er, att gamla baron redan länge ångrat sin hårdhet
mot öfverstinnan och säkert längesedan skulle ha
godtgjort sin orättvisa, helst han själf var barnlös ... jag
menar utan lagliga barn ... om icke min mor så ständigt
för honom bedyrat, att prästen, som vigde öfversten och
fröken tillsamman, var bara en förklädd dragon ...

– Hvilken låghet af den som bäst bort veta rätta förhållandet!

– Ni har rätt, mamsell! Ni har rätt, om hon
också tusende gånger vore min mor. Min mor! Ack,
mamsell, om ni visste hvad det vill säga att ha en mor
som man måste förakta! Hon är den som från början
vändt baronens sinne från er mormor och alltsedan
omspunnit honom med sina olycksfulla lögner. Men hon
skall icke lyckas. Jag, hennes egen son, jag skall göra
hennes anslag om intet. Mamsell, ni skall ha er egendom
åter, ni som haft mod att säga till mig, när jag
kom för att döda er: Ni är en redlig man!

Och den vilde, råe mannen grät.

Men plötsligt spratt han till.

– Och jag som glömt att Eljas kanhända i denna
stund på min befallning begår ett mord! Den där dörren,
sade ni ... ah! Farväl för en kort stund, mamsell! Var
lugn, jag tillåter intet hår att krökas på ert hufvud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free