- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:330

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. En döende gubbe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hitta på att bli redig igen. Har jag intet opium kvar i
flaskan? Jo, godt. Den här dosen i hallonsaften, och
han skall sofva till domedag.

Von Dahlen blef ensam hos den sjuke, som låg i
brinnande feber, utan att märka hvad som föregick
omkring honom. Hans tillstånd föreföll den unge prästen
så betänkligt, att han beslöt efterskicka oblatasken och
kalken, för att kunna gifva den gamle sakramenterna.
Ty föga troligt var, att han skulle upplefva läkarens
ankomst. Von Dahlen gick därför att bedja hushållerskan
skicka ett annat bud till prästgården på samma gång
som till staden.

Han kom just i rättan tid för att varseblifva, huru
Lisette hällde från en liten flaska en brun vätska i den
spilkum, hvari hon tillblandat vattnet och hallonsaften.
Den gamla smilande kvinnan hade från första stund förefallit
honom misstänkt; anande oråd, drog han sig hastigt
tillbaka, utan att blifva bemärkt.

Strax därpå inträdde hushållerskan med spilkumen.

– Det här skall smaka min stackars baron bra,
yttrade hon med en mycket öm ton, i det hon närmade
spilkumen till den sjukes läppar. – Den kära gamla
herrn tycker så ofantligt om hallonsaft. Han skall dricka
ut alltsammans, det skall läska honom obegripligt.

– Var så god och räck mig spilkumen. Jag vill
smaka om det kanhända är för mycket syrligt.

– Det behöfs inte, jag är van att blanda sådant här.

– Vänta ett ögonblick!

Den unge mannen ryckte med en häftig rörelse spilkumen
åt sig, fuktade sina läppar med innehållet, trädde
hushållerskan tätt under ögonen och sade plötsligt och
strängt:

– Är ni också van att blanda gift?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free