- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:342

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Försoningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Han har icke märkt det förr som frisk, hviskade
Lotten åt von Dahlen. – Han var halfblind ännu för
några timmar sedan, men nu tyckes han åter se.

– Det är lifvets sista solglimt några ögonblick före
döden, hviskade lika sakta von Dahlen. – De döendes
ögon kunna underbart klarna.

Gamla öfverstinnan syntes icke märka den sällsamma
afvikelse, hvilken anblicken af hans negligerade dräkt
hade förorsakat i baronens tankegång. Hans vissnade
hand kvarhölls af hennes, under det att hon fortfor med
en omedveten reminiscens i tonen, äfven hon, från den
gustavianska hofcirkeln:

– Nej, baron Drakenhjelm, det är hvarken för att
glädja mig åt en anförvants lidanden eller för att upplifva
en olycklig familjetvist, som jag räckt er min hand.
Båda ha vi lidit, båda äro vi gamla och skola snart gå
hädan ... Så låt oss då försonas vid randen af vår graf,
mon cher vieux baron ... försonas och förlåta!

– Ni har rätt, min cousine! Vi äro båda gamla
... ha kanske icke många år att lefva ... på sin höjd
tio. – Det är bäst att vi ... försonas. Jag har gjort er
orätt, min cousine ... ni är ju min olycklige brors ...
verkliga maka ... icke sant?

– Inför Gud och människor, min baron!

– Här är beviset därpå! utropade Lotten, som nyss
från röda kammaren hämtat ett hopviket papper.

– Vigselattesten? stammade öfverstinnan utom sig.

– Vigselattesten, mormor! upprepade Lotten.

– O min Gud, och detta papper kan jag ej se, ej läsa!

– Minns mormor zigenerskans spådom på Haga
maskrad? »Hvad ni ser skall bringa er ofärd; hvad ni
icke ser skall bringa er lycka!» Från detta papper, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:28:53 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free