Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Tio år senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fallit i en stilla slummer, och jag hörde henne endast
flera gånger upprepa: Hvad Gud är god! Högtlofvadt
vare hans heliga namn!
– Du säger att hon slumrar i löfsalen, sade von
Dahlen med en lätt skymt af oro. – Låt oss gå dit!
Alla gingo med tysta steg till löfsalen. Där satt den
gamla öfverstinnan i en af Rautakyläs åldriga länstolar
med händerna hopknäppta likasom till bön. Hennes
hufvud hade stilla nedsjunkit mot bröstet, ett förklaradt
leende dröjde ännu på hennes vissnade drag; mellan
löfven spelade en klar solstråle öfver hennes gråa hufvud,
på alla grenar sjöngo fåglarna, och tusende blommors
dofter uppstego rundtomkring som ett tackoffer mot
skaparens tron.
Von Dahlen lutade sig ned, betraktade uppmärksamt
den gamla och sade slutligen med rörd stämma:
– Du har rätt, Lotten, vår goda mormor sofver,
men hon skall icke mera vakna på denna jorden. Gud,
som pröfvat henne med mycken sorg, har på sistone
gifvit henne den rättfärdigas död. Hon har slutat med
lof på sina läppar och frid i sitt hjärta.
Och allas tårar runno; men dessa tårar prisade Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
