- Project Runeberg -  Resebref och hågkomster /
20

(1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska vyer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den förträffligaste punschbål för tolffots dryckeskämpar,
men nästan för storartad för nutidens fem fot höga
limonadhj ältar, helst sedan prosten Wieselgren omvändt
hälften af Sveriges lejon till menlösa lamm i all dryckjom.
Men — låtom oss stanna på den lilla kullen under de
hundraåriga ekarna och betrakta den gröna bysten där
på piedestalen af granit. Det är Byströms mästerverk,
det är Bellman. Nu tiga hans läppar, marmorstel är
den förr så lifliga blicken, lagern kring hans panna rörs
ej mer af fläktarna, som komma fjärran från blommiga
stränder. Men de nya släkten leka glada sina lekar
kring Bellman än och sjunga de bästa af hans sånger.
1829 den 26 Juli vimlade den brokigaste, den rörligaste
folkmassa kring denna byst, som då för första gången
aftäcktes under hurrarop och sång och tal. Bland hopen
var en gammal gumma; hon stödde sig på sin son, en
medelålders man — tårarna stego oupphörligt i hennes
ögon. Och tillställarne af den glada festen gingo fram
till den gamla och firade henne på allt sätt med ord
och gåfvor. Men gumman såg allt på bysten och grät
och sade: »Jo jo, nog fira de honom nu, sedan han länge
hvilat i grafven, men de skulle väl bråka mindre för
honom, om de varit gifta med honom som jag!» — Ty
Bellmans änka kunde ej glömma, att den firade skalden
varit en stor slarf i sitt husliga lif. Hon talade likt
samtiden, som gärna fäster sig vid små sidor hos stora
män; och det unga släktet, som sjöng till Bellmans ära,
var eftervärlden, som af den längesedan afsomnade
allenast har det stora och oförgängliga i behåll och oafvändt
riktat sin blick därpå. Nu äro de döda, både änkan
och hennes son samt alla skaldens originaler. Ännu
för något tiotal tillbaka skall en resande hafva besökt
den besjungna Ulla Winblad, hvilken gammal och för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:29:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topresebr/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free