Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3. Liibeck.
Majsol sken öfver Traves mynning; Östersjöns blåa
slätt försvann bakom lind och bok; rader af vackra
landthus och blommande trädgårdar smyckade stränderna.
En doft kom emot oss från ros och jasmin; en ljusare,
mjukare grönska log emot ögat. Det var vår första
söder — glada, hoppfulla stodo vi midtuti Tysklands vår.
Detta Tyskland — jag kan förstå allt tadel, allt löje,
allt missmod, som ständigt hagla ned däröfver från
främlingar och dess egne, till tack för dess goda middagar
och dess långa patriotiska tal — men jag kan ej förstå,
huru det är möjligt att första gången trampa dess ädla
jord utan en varm känsla af pietet, som går en till hjärtat.
Denna jord är dock helig för mänskligheten; den har
blifvit fuktad af dess ädlaste blod; den har gifvit lif åt
evärdliga namn: Luther och Gutenberg, Leibniz och
Humboldt, Klopstock och Schiller, Haydn och Mozart;
här har sanningen vunnit sina skönaste segrar; här har
hvar kulle en saga, hvar bäck ett minne, hvarje berg
en ruin, hvarje fält ett slagfält, hvarje by en hågkomst,
som utgör dess stolthet. Man trampar vid hvarje steg
på berömda grafvar och på fotspår af det förgångna, för
hvilka denna tidens skosulor äro för små. Hemma hos
oss kan historiens mark förliknas vid en mo, ur hvars
sköte höga, men glesa furor resa sig upp, och däremellan
utbreder sig en ändlös slätt af enformig ljung. Här uppå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
