Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärta; gång efter gång ryggar hon med fasa tillbaka;
då ljuder signalen till sonens, hennes öch hennes lands
fömédring; det ges intet val; med spartanskt hjältemod
stöter hon Arminii svärd i den sofvande ynglingens bröst.
Nu kommer fäktmästaren att väcka den försumlige;
nu kommer äfven Caligula. Han rasar, han hotar; men
Thusnelda föraktar hans hot. Hon har räddat sin sons
och sitt lands ära och genomborrar till sist sig själf för
tyrannens fotter.
Då känner Caligulas raseri ej mera en gräns. I sin
vildhet uttalar han denna vansinniga önskan, som eko
fört genom häfderna, att romerska folket måtte hafva
blott en enda hals. Själfva hans gunstlingar se sina lif i
fara, och prefekten för hans lifvakt Chserea stöter, för
att rädda sig själf, sitt svärd uti odjurets bröst.
Därmed är stycket slut. Döm själf om dess värde,
förhöjdt af ett ädelt poetiskt språk, och om motiverna
för dess framgång. Naturligtvis har det ock sina skarpa
tadlare. Halm har haft sina skäl att i det längsta ej
synas. Thusnelda, Thumelicus och Caligula äro
förträffligt genomförda karaktärer, och fäktaren från Ravenna
står eller faller med den satsen, att människan ej födes
till sitt öde; det är lifvet som gör henne till hvad hon är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
