Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flitigt folk skall låta. naturen till den grad kujonera sig.
Ha vi hos oss en ödslig hed, så fir det för att vi ha
långt mera land än vi ha människor och ha på sätt och
vis råd att lämna stora sträckor åt kråkorna. I
Tyskland åter armbågas folket på många orter af trängsel,
tjugu- eller trettiotusen flytta årligen ut till Amerika, och
likväl låter man naturen, midtibland odlingen, pluttra
uppå sig så ofantliga sträckor ödemark. Hvad kan vara
orsaken därtill? frågade jag en spannmålshandlare, som
nyss gjort stora affärer i Stralsund. Sedan han ingått i
allehanda förklaringar öfver omöjligheten att här något
uträtta och jag i min tur berättat honom, att man i
Finland icke kände några sådana omöjligheter, afbrötos
vi tvärt af en tobakshandlare från Bremen, hvilken mycket
allvarsamt förklarade, att alla dessa ödemarker härrörde
från trettiåra kriget. Ofta sedan återfann jag i
Tyskland samma tro: allt ödsligt eller förhärjadt, som man
ej annars kunde förklara, skyllde man på trettiåra kriget.
Någongång tilläde katoliker vid frågorna om en ruin: »das
haben die verfluchten Schweden gemacht.» »Und die
verfluchten Finnen waren dabei,» tänkte jag vid mig själf.
Det är dock godt ibland att vara förgäten.
I så litet romantiska nejder är det förlåtligt om man
stundom kommer att tänka på — stängselskyldigheten.
Föreställ dig, Betty, icke blott ett land där den minsta
torparekoja är ett stenhus, utan ett land där ögat
förgäfves söker en enda gärdesgård. Grindar vill jag ej
tala om. Våra gode landsmän därhemma, som gärna
ville stänga och spetsa hela Finland, om det vore möjligt,
skulle vid en tysk anblick häpnande fråga, huru man då
beter sig med oxar, får och annat okynnesfä. Ja, den
frågan kan jag verkligen icke besvara; jag kan ej ens göra
redo för om grisarna buro trianglar om halsen. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
