Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De 2,202 taflorna i Dresdener galleriet blefvo i
sommar ordnade efter en ny och bättre metod, som hade
till följd en ny och bättre katalog. Äfven madonnan var
vid den tiden länge osynlig; men en blid stjärna fogade,
att hon några dagar efter min ankomst ånyo framträdde,
ensam i ett stort rum, i bättre dager än någonsin,
försedd med en ny och praktfull ram samt — hvad som
var något ovanligt — under glas. Dresdens alla
konstkännare samlades omkring föremålet för allas beundran
och tvistade om den nya uppställningens företräden eller
brister. Många ogillade glaset; andra åter påstodo att
färgnyanserna därigenom smulto bättre tillsamman.
Inför en bild med detta rykte träder man snarare
med en fördom emot; det vill något säga, att kalla ett
människoverk fullkomligt 1 Man nalkas med vördnad, det
är man skyldig att göra, men man kommer också med det
kasta beslut att icke låta förblända sig, icke tanklöst
beundra något för det att tusende andra beundrat det förr.
Och när man med detta beslut för första gången
ser Sixtinska madonnan, så förvånas man icke, häpnar
icke; man kan ej undgå att finna denna tafla mycket
skön, men det oupphinneliga, det sublima, det himmelska
ser man ej strax. Det går en likasom när man första
gången hör en symfoni ak Beethoven; partierna kattar
man, det hela behöfver tid för att klarna. Efteråt förstår
man det bättre. Efteråt springer den gudomliga gnistan
fram, och ju längre man fördjupar sig i betraktandet ak
denna ökvermänskliga höghet, desto mera fattas man
ak en undran, som gränsar till bäfvan. Det är icke
snillet ensamt, som på detta arma förgängliga stycke
väk har tryckt sin odödliga stämpel; det är något mer,
det är en uppenbarelse, omedelbart kångad på duken ur
ingifvelsens högsta andakt. Rafael, den utkorade, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
