Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på, och en massaker hade knappt kunnat undvikas. Detta
hade man förutsett, och jag bör upprepa, att den franska
polisen vid alla sådana tillfällen är ytterst klok och vaksam.
Hvad var att göra? Jag tog mitt parti, klättrade
jämte en hop andra på stenbarrieren mot floden, fick godt
ryggstöd mot yttersta bropelaren och såg från denna
ståndpunkt fyrverkeriet från sidan och folkmassan öfver axlarna.
Denna förmån vunno blott de tidigast ditkomne.
Hela den öfriga täta hopen sammanpackades på kajen
närmast barrieren och bron; och emedan nya skaror,
okunnige om hindret, oupphörligt trängde på, blef
trängseln på denna punkt förfärlig.
Man måste ha varit med vid ett dylikt tillfälle, för
att göra sig ett begrepp om hvad det vill säga att
inpackas i en sådan råttfälla. Den arm man sänkt kan
icke åter lyftas; den arm man höjt kan icke åter sänkas.
Bröst mot bröst, rygg mot rygg, blir man viljelös
inklämd mellan de närmast stående, ur stånd att göra en
rörelse utom den man får genom yttre påtryckning, nästan
ur stånd att andas och lyckligtvis äfven ur stånd att falla,
ty då vore man förlorad. I en sådan situation, när den
hunnit sin höjd, finns intet förbarmande, ingen
konsidera-tion för ålder eller kön; hvar och en har fullt upp med
att sköta sig själf, och själf bevarandets instinkt, som är
den mänskliga egoismens innersta rot, gör hvarje öra
döft och hvarje hjärta känslolöst. Den som engång
upp-lefvat något dylikt, förundrar sig icke mer öfver den
skoningslösa grymhet, med hvilken de starkaste och råaste
vid eldsvådor i teatrar klättrat öfver de öfrigas hufvuden,
obekymrade om att deras egen räddning kanske kostat
tjugu svagare lifvet.
Så långt kom det väl icke här, dock kanske mer af
en lycklig tillfällighet än genom auktoriteternas förtjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
