Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmar om dagen i Jardin des plantes och har vunnit
anseende som auktoritet i en bransch ak botaniken, nämligen
för lakvarna. I kulturländerna gör vetenskapen ungekär som
handeln: den sorterar sig i detaljer. Jag påminner mig en
butik vid Rue de 1’École de médecine; den hade ock sitt
kack, men det lär ingen hos oss göra ekter. Den handlade
med benrangel, knotor och dödskallar; det var dess lofliga
trafik, och någon annan vara stod ej att kås i den butiken.
Men kör att återkomma till Jardin des plantes, så
är det icke botaniken ensam, som lefver där för åskådaren,
utan än mera zoologin. Hvarje kvarter har sina invånare,
stängda under bar himmel inom ett galler, afpassadt efter
deras storlek och vighet. Här promenerade inom sitt
galler hjorten, där giraffen; här zebran, där buffeln; här
kamelen, där noshörningen; sex eller sju björnar bodde
i öppna hålor och ställde sig på baktassarna att tigga
bröd ak de kringstående. Glekanten, som dock hade eget
hus, ansåg sig ej kör god att utsträcka på tiggeri sin
långa snabel ökver staketet. Flodhästen vältrade sin tröga
okormliga bruna massa i en enkom för honom inrättad
damm och lufsade ovigt upp, när vaktaren kallade honom
till måltiden. Jag bör tillägga, att bagare hade här sina
butiker ensamt på spekulation att sälja bröd åt dem
som ville traktera djuren. Fåglar och apor af alla slag
bodde, allt under fri himmel, i stora järnburar; de små
amfibierna höllos i enkom inrättade lådor; den stora
nil-krokodilen vältrade sig i en lång låda, uppfylld med
ljumt vatten, och hväste åt hvar och en som nalkades
honom. Boa constrictor dvaldes uti ett dylikt fängelse.
Allt detta förglömde man likväl vid anblicken af de
vildaste rofdjuren. Öfverintendenten (professeur
Vad-ministrateurj hade artigheten att, jämte inträdeskort till
museerna, äfven lämna mig ett till vilddjuren. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
