Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA OPERAN
187
Behötver jag nämna bevis härpå? Du kan finna
dem i Petersburg, Berlin, Stockholm, öfverallt, likaså
väl som i Paris. Jag vill endast omtala det första
intrycket. Man gaf Verdis »Sicilianska aftonsång» på stora
operan, ett slipprigt ämne för en pariserpublik, ty det är
nationalhämnden, som massakrerar fransmän. Allting är
ställdt på spetsen, som den italienska passionen vill ha
det: här äro kärlek och hat, svartsjuka, fanatism, dolkar
och blod. Publiken är emellertid ganska lugn, applåderar
här och där en vacker drill, och när det gäller något
rätt rysligt, låter man hämta en glace eller skalar en
apelsin. Gn adertonårig debutant, mademoiselle
Moreau-Sainti, italienska, uppträder för första gången: lorgnetter
och kikare i liflig rörelse! Hon har en briljant figur,
sjunger exeellent, klakörerne äro ock på sin plats —
denna infama liga, som nedsmutsar med sin besoldade
förtjusning äfven det mest rättmätiga bifall — godt,
Moreau-Sainti får en stark applåd, en applåd af kännare,
och det betyder något; hennes lycka är gjord, alla tala
om henne, om stycket bekymrar sig ingen, på sin
höjd den oerfarne nordbon, som dock vill höra huru
man sjunger ihop ett blodbad. I andra akten
öfver-raskas man af en tarantella; charmant, hvem bryr sig
dåmera om aftonsången! Kommer så stycket till tredje
akten; det är redan så långt gånget, att man i hvarje
ögonblick väntar signal till nederlaget. Men nej, den
unga prinsessan i stycket inträder med sina hofdamer,
sätter sig helt lugn och förklarar att hon vill se en
balett. Och balett blir det midt under hatets och hämndens
hotelser, en ganska försvarlig balett, som räcker en god
halftimme och väl kunnat stå sitt eget kast, utan all
aftonsång. Den heter »Årstiderna» och är verkligen rätt
vacker. Man ser den frusna Vintern med åtta bepälsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
