Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till exempel London, där rikedom och elände än skarpare
stå vid hvarandras sida. Men den fattige i London är
råare; han känner icke sitt elände; han har heller aldrig
afsatt och tillsatt konungar; han anställer icke sådana
jämförelser som parisaren, och om han gör det, så är
det oftast för att glömma dem i ett whiskyrus. Pariser
ouvrieren däremot är icke tillgänglig för sådana
tröstegrunder; han är måttlig, bildad, fullt medvetande af sin
ställning och sin betydenhet, van att på sitt eget sätt
frambära petitioner till makten och, förlåtligt nog, något
bortskämd med att turvis tillverka konungar, presidenter,
konsuler på lifstid och kejsare — en elak vana, hvilken
man nu försöker vänja honom af med. Allt detta gör
emellertid att pariser arbetaren reflekterar för mycket
för att någonsin kunna glömma de vådliga jämförelser
hvilka han möter vid hvarje steg, och äfven när han
är gladast och mest uppsluppen vid sina folkfester, är
där ingen säkerhet, att han icke i nästa minut ånyo kan
ropa: »en milliard af de rika!»
Ludvig Philip trodde sig för alltid ha kufvat det
oroliga Paris med de detacherade fästena, och likväl uträttade
de i farans ögonblick mindre än intet. Den nu pågående
ombyggnaden af det gamla Paris, jämte gatornas
maka-damisering, söker att göra barrikaderna omöjliga —
med hvilken framgång skall en kommande tid utvisa.
Den nuvarande herskaren inser troligen, med sin kända
klokhet, sanningen af Talleyrands bekanta yttrande: »man
kan stöda sig på bajonetterna, men man kan ej sätta
sig på dem». Och därför sätter han sig på »den breda
basen» af demokratin, som i alla tider varit enväldets
vagga. Men öfver, under och omkring honom utvecklar
samhället beständigt nya brännbara ämnen, och det är
en lycka för mänskligheten att bildningen trängt så långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
