Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Söderom Östersjön 1856 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt det oändeligt sköna, som plastiken därförinnan i alla
tider och kormer har krambragt, endast ett sökande ekter
detta mål, som här blikvit uppnådt. De andra stora
museerna i Europa kör skulpturens mästerverk innehålla
sköna fragmenter, herrliga, men lösryckta plastiska tankar,
djärfva, men osammanhängande mejselhugg ur Promethei
klippa: detta ensamt är ett skönt helt. Man följer
Thorvaldsen från hans första teckningar ända till hans
sista verk, som afbrötos af döden. Det är en
världs-eröfrarebana; han har kukvat materien under anden; hon
lyder besvärjarens röst, står upp, kår lik och körandligas.
Thorvaldsen har kått stenen att andas; det är mycket,
men det ha andra gjort köre honom. Han har gjort
mer, han har kått stenen att älska, och det har köre
honom ingen dödlig förmått.
Jag kan ej skildra mer än första intrycket af dessa
bilder; det senare är obeskrifligt. Alla äro de gjutna i
skönhetens rena harmoniska former; alla äro de snillets
fria, kraftfulla och dock ödmjuka verk. Men de
öfver-väldiga betraktaren med olika känslor. När man inträder
bland de kolossala gipsakbildningarna i körsalen — denne
Copernicus, som skrikver stjärnornas banor, denne
Guten-berg, som inkastar ljusflamman i världens mörker, denne
Poniatovsky, hvars blick in i döden söker det älskade
kosterlandet — då säger man till sig själk: hår är
storheten! Men åter, när man i de små rummen ser den
antika skönheten i hela sin oskuld, ser Hebe, Hylas,
herdegossen, denna herdinna som finner ett kågelbo
uppkylldt af amoriner, denna furstinna Bariatinska, som,
likt Poniatovsky, är gripen ur vår tids varmaste hjärtblod
och som man aldrig förgäter; när man ser alla dessa och
så många andra som det nu tjenar till intet att uppräkna
— då säger man: hår år behaget! Och när man sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
