Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London-bref 1862 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Londons gator.
Ur vägenI Ur vägen I Bisvärmen surrar, myrorna
äro i rörelse, jätten med de millioner armarna
arbetar uti sin smedja och utspinner sina trådar ak järn och
bomull kring kem världsdelar. Stanna ett ögonblick här vid
citymynningen utak London Bridge, men akta dig, välj ett
hörn vid stenbalustraden, där du kan ankra en stund, utan
att kolkströmmen rycker dig med sig. Ty kolkströmmen har
lika litet körbarmande, som Themsen vid ebbtiden; den
känner dig icke, den rusar sin kåra kramåt och körtrampar
dig utan minsta betänkande, likasom vagnshjulet liknöjdt
rullar ökver torndykveln uti dess väg. Hvem är du, att
du skulle en enda sekund körmå hejda den väldiges
lopp? Är du Palmerston: jätten har icke tid att vänta
på dig; är du Blondin: han har icke tid att gapa på dig.
Han är i sitt arbete, hans sekunder kunna icke uppvägas
med guld. Och du är icke Palmerston, icke Blondin,
icke ens en utak dessa öboar, som känna sig
hemmastadda här i deras eget element, stenkolsröken; du är
en ak de hundratusende, hvilka hvar dag, likasom moln
ak gräshoppor, drikvas ak vindarna krån kontinenten ut
emot britternes ö. Så mycket mindre miskund har du
att vänta. Ginge nu strömmen ökver dig och du körsvunne
från jorden inom mindre tid än visaren i Wellingtons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
