Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod jag bland mina kamrater i skolans körstuga. De
stampade och stojade kör att återkå blod i sina krusna
händer och kötter. Rimkrost betäckte deras mössor och
rockar. En ak dem hälsade mig skrattande välkommen
med ett slag i ansiktet ak sin våta mössa. Jag besvarade
hälsningen på samma obesvärade sätt, och bekantskapen
var gjord.
Mitt klassrum i det gamla skolhuset var beläget i
ökra våningen mot sydost med kri utsikt ökver staden
och en bukt ak hakvet ej långt därikrån. Vid krikvarten
klockan åtta stannade jag körvånad vid könstret. Hela
himmelen brann ak morgonrodnadens lågor. Horisonten
var töcknig, och på denna mjuka, florslika kond dansade
ljusalkerna kram som ett regn ak rosor. Ökre kanten ak
solskikvan höjde sig just nu ökver en gammal tall på
stadens utmarker. Han stod trotsig och mörk, där hans
krona var tätast, men hans kanter körgylldes, själkva
hans skugga syntes kantad med rödt på den hvita snön.
Hela landskapet skiktade i rödt och hvitt; röken krån
skorstenarna steg mot höjden i hvirflande purpurmoln.
Hundrade könsterrutor flammade upp i eld, tändes, brunno,
slocknade, en ekter annan. Men ack, klockan ringde,
kristunden var till ända, och bort måste pilten krån sin tids
uppgående sol till det gamla Rom kör två tusen år sedan.
Vi hade en timmes ledighet kör vår krukost klockan
9—10; språngmarsch kram och tillbaka. När jag
återvände, hade kölden tilltagit. Det sprakade i knutarna.
Snön hade länge hakt en klang ak stål under vandrarens
kot; nu var det mässingsklang. Rimkrost betäckte träd,
hus, människor och djur. Från alla läppar steg
andedräkten som en rök i den lugna morgonlukten. Det var
som de målade änglarna i min hembygds kyrka: krån
deras mun steg ett rökmoln, i hvilket alltid stod skrikvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
