- Project Runeberg -  Resebref och hågkomster /
343

(1907) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN SKOLRESA

343

— Vi måste ha landet nära, sade jag.

— Stanna! bekallde min kaster.

Skjutskarlen låtsade icke höra. Med äkta finsk
envishet kortsatte han kursen, men nu kot för fot,
antingen hästen var trött, eller karlen tvekade.

Det underliga, hemlighetsfulla suset tilltog i styrka,
och vi urskilde nu, att det hördes rätt framför oss.
Karlen måste också ha hört det, ty nu stannade han
plötsligt, steg ak, jämkade seldonen, tog sig med handen
bakom örat och körsökte den välbekanta utvägen att
lugga kram en klar tanke ur ett dumt hukvud.

— Mutta... mumlade han.

Någonting var på tok. Vi stego alla ur släden och
hörde nu det underliga dånet närmare än någonsin.
Nästan i samma ögonblick körsvann det sista snömolnet,
stjärnhimmelen klarnade ökver våra hukvuden, kullmånen
trädde kram i hela sin glans och belyste en ändlöst vid
horisont med det öppna hakvet rakt kramkör oss knappt
tvåhundra alnar kramkör vår släde. Våg ekter våg slog
glittrande i månskenet med körsilkrade toppar mot
iskanten. Det var icke skogens sus, det var hakvets dån
som varnat oss i vår säkra kärd mot undergången.

Äkven skjutskarlen begrep nu att han kört mot väster
och ämnat sig sommarvägen öfver till Sverige. Detta
bar sig påtagligen icke. En egenhet hos finnen är att
länge likgiltig trotsa faran och sedan bli rädd, när faran
är öfverstånden. En annan egenhet är att länge gifva sig
god tid och sedan fjäska. Vår skjutskarl kunde berömma
sig ak båda dessa nationaldygder. Han köretog sig nu
att bruka pisken och i flygande kart vända om åt det
motsatta hållet. Vi hade således utsikt att i bästa kall,
om hästen höll ut, hamna på natten vid samma strand,
som vi lämnat klockan två ektermiddagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:29:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topresebr/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free