Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hågkomster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sydväst, som kriskade i och jagade vågen i skum mot
de brakande isstyckena. Och de flesta ak de kyrtio
kunno kör rådligt att kryssa ännu ett dygn eller par,
tilldess isen skingrat sig, men Ellida hade brådt, hon
hade icke på tre år sett hemmets hamn och ville nu
andas ut. Hon vågade hvad ingen vågade; hon klädde
sina smäckra master i hvitt från topp till däck, tog
fart och rusade i djärfvaste språng med sin kopparbog
mot de trotsande ismassorna. Tre gånger måste hon
backa igen, tre gånger sökte hon åter sin fiendes
svagaste punkt och rusade framåt till storm. För hvarje
gång tog hon stötar, som kommo alla kogningar att
knaka och alla spiror att darra. Där voro tre studenter
ombord; en ak dem var helt ung; han hade med barnslig
lust klättrat upp på bovenbramrån; kör hvarje ankall
och strid klappade hans hjärta ak fröjd, och han
recite-rade kör vind och vågor »Frithiok på hakvet» — det var
den tiden Frithioks saga ännu var det högsta och bästa
man visste.
Som en mård han flög
uti masten opp
och där satt han hög
och såg ned krån topp.
Se, då simmar kör Ellida
hakshval, lik en lossnad ö,
och två leda hakstroll rida
på hans rygg i skummig sjö.
Hejd med pälsen snögad neder,
skapna’n lik den hvita björn;
Ham med vingar, dem han breder
viftande som stormens örn.
Nu, Ellida, gäller
visa, om (Ju gömmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
