- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
21

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Augustas hallon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

domsagan. Han såg tämligen bra ut, förde sig med
mycken säkerhet, bar den modernaste fracken, de mest
otadliga löskragarna och den talföraste tungan på tio
mils omkrets; hade naturligtvis skulder och såg sig om
efter ett godt parti. Augusta undgick icke hans
falkblick, och hennes förlofning besvärade honom icke det
allra minsta. Sannolikt behöfde han icke lång tid att
titta i våra kort och fann vattnet tillräckligt grumligt,
för att med framgång utlägga nät för en guldfisk.

Om det fanns något som jag då föraktade mer än
affärsspekulationer i kärlek, så var det den vilda och
blodiga demon man kallar svartsjuka. Jag hade sett så
många befängda och löjliga, så många ursinniga och
oförnuftiga prof på denna vampyrs framfart, att jag
heligt lofvat: mig skulle han aldrig antasta. Och likväl,
trots allt åtlöje och alla föresatser, fann jag honom en
dag fullfjädrad som en blodtörstig gam gnaga mitt
hjärta. Jag inbillade mig att nätet lyckats, att fisken
var fångad, och sade till mig själf: så mycket bättre,
jag skall ej täfia om bytet! Men nästa ögonblick, i
stället att finna en sådan utgång själffallen under en
förlofning som vår, sade jag: hvilken uselhet! hvilken
enfald 1 Med ett ord, jag var lika orimlig som någon
af de narrar, åt hvilka jag förr hade skrattat. Hade
jag dock förstått att behålla min grämelse inom mig
själfl Nej, jag betedde mig så tafatt och dumt, som
man alltid beter sig i svartsjukans irrgångar, och lyckades
ganska riktigt blifva utskrattad, alldeles som man vanligen
blir i en sådan belägenhet.

Detta gjorde mig vild. Vi befunno oss, en dag i
medlet af Augusti, ute vid hamnen. Det var ett större
lustparti, däribland min omotståndlige rival. Jag föreslog
en segelfärd i min nya slup; förslaget antogs. Det blåste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free