- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
69

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bistra och ruggiga örnen. Hvarför skulle icke grekernes
evigt unge A pollo anslå oss mer än den förtorkade
visdomen hos en gammal Väinämöinen? ... Men förlåt;
var det icke fröken Hemming, som utdrog lotten numro tre?

— Beklagligtvis, svarade denna. Jag fruktar, att
min oskyldiga historia skall efter doktor Rabes
djupsinniga psykologiska gåtor förefalla ungefär som en tarflig
kvällsvard med sillsalat och ett glas mjölk efter ett
filosofiskt föredrag. Lyckligtvis kan jag hoppas, att den
förra berättelsen innehåller nog visdom för båda. Har
någon af sällskapet hört talas öm fröken Drifvaf

Nej. Ingen kände en sådan person.

— Jag kunde förmoda det. Hon var för trettio år
sedan samtalsämnet i en aflägsen provinsstad; tid och
afstånd ha begrafvat hennes minne i glömska. Naturen
utkastar stundom besynnerliga protester mot det förvända
och förkonstlade, hvar hon finner det. Trädgårdsmästarens
sax må än så omsorgsfullt klippa ett träd, en häck, en
berså; han kan använda den största möda och omtanke
för att af den fria plantan forma en pyramid, en parasoll,
eller ett lejon; alltid finnes där någon ostyrig gren, som
gäckar hans omsorger och företager sig att af pyramiden
göra en rundbåge, af parasollen en lie eller af lejonet
en behornad elg.

— Naturam expellas furca, inföll doktor Rabe.
Redan romame visste, att naturen gycklar med det
pedantiska stödet.

— Ja, fortfor berättarinnan; hon hatar tvånget, hon
älskar friheten, och det märkvärdiga är, att just friheten,
som tyckes förakta regeln, är hennes lyckligaste metod
att frambringa det behagfulla måttet. Jag borde kanske
icke vara så uppriktig, då ju mitt kön framför andra är
hänvisadt till konvenansen; men jag har alltid funnit, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free