- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
74

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

indraga i ringen en häpen tiggare och dansa andan ur
halsen p& båda, då genljöd bröllopsstugan af munterhet,
och ingen var gladare än Drifva själf.

En sådan folkelighet tyckte folket om. Endast gamla,
förståndiga gårdsvärdinnor skakade betänksamt på
hufvu-det, när det blef fråga om prästgårdens hushållning, ty
den gick som den kunde. Där vägdes icke smör eller
ull, där mättes icke korn eller räknades ostar; den som
kom till uppbörden fick sin kaffekopp, och den som blef
borta kräfdes icke för rester. Drängen doppade fläsk i
stekflott, pigan spann på sin egen utstyrsel, och hade
icke den gamla argsinta Eufemia, dejan, varit ett
inventarium i huset från förra matmoderns tid, skulle prästgårdens
ekonomi tagit samma väg som dess laxpata i vårfloden
— rest ut till hafvet.

Detta bekymrade icke Drifva det allra minsta. Hon
var ung, lycklig och fri, när hon ej stod i fronten; hon
höll af gamla pappa, han höll af henne, hon läste för
honom under de långa vinterkvällarna om Napoleon
Bonaparte, och tiden blef henne aldrig lång. Dessutom
hade hon en rolig tam björnunge, Pekka benämnd, och
två vilda hvita svanor, Kaj och Kissa, som skulle tämjas
till våren. Hvad begärde hon mer? Ack jo, hon hade
verkligen en ouppfylld önskan. Hon hade önskat få åka
till staden med egen ren för en lapsk pulka, det skulle
ha gått med så rasande munter fart, men på denna
begäran hade fadern varit nog grym att svara; skogen
har många halsar att bryta, men barnet stackare har
bara en.

Drifva hade redan hunnit glömma denna sorgliga
missräkning, när fadern en höstafton hemkom från ett
prästmöte i Uleåborg och öfverraskade sin dotter med
den betänkliga frågan hvad hon egentligen hade lärt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:29:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free