Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Fröken Drifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Brukar herrn skida i päls? skrattade Drifva.
— Men så säg mig åtminstone hvem nitton millioner
svedda förladdningar, mjuka tjenare, jag har den äran att
tacka för en gammal granadörs lif.
— Mitt namn är Biåsväder, svarade Drifva med en
nigning enligt alla Remahls regler, medan hon slog de
isade skidorna mot hvarandra, för att bereda sig fotfäste.
Nästa ögonblick var hon långt borta.
Detta var sista gången jag såg fröken Drifva i
Uleåborg. Kort därefter flyttade mina föräldrar sjuttio mil
därifrån till södra delen af landet, och när jag ville
besöka min beundrade vän dagen före vår afresa, hade
hon före mig lämnat staden. Man visste att hon
undkommit sitt kalla bad med en snufva, icke lifsfarligare
än den en annan liten mamsell ådrager sig genom ett
kallt öfverplagg. Men man visste också något mer. Man
visste att hon icke lämnat staden i renpulka, såsom hon
kommit dit; hon hade rest i majorens sällskap. Hvem
var då denne tjocke major, som behagat placera sig i
en hvirflande fors så enkom för att min vän Drifva
skulle få sluta sin ryktbara sejour i Uleåborg på ett
briljantare sätt än med Olle Nötboms förtviflan? Några
trodde sig veta, att majoren var änkling och rik; hvad
var naturligare, än att han på fläcken skulle förlofva
sig med sitt lifs räddarinna? Andra visste från säker hand,
att besagde major var en gammal ungkarl och skulle
testamentera åt Drifva sin stora förmögenhet. Eleverna
i mamsell Wacklins pension funno detta för tarfligt. Den
förmente majoren var i deras tanke ingen verklig major
— hvilken major har någonsin åkt med tre hästar ned
i Merikoski? — han var påtagligen en grefve, en prins,
en furste, kort sagdt ett inkognito, hvilket en dag skulle
demaskera sig som ett lysande fenomen. Man visste att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
