Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan han tänkte därpå, låg han en natt vaken på
vinden, där han hade sin sofplats, och hörde dem tala i
stugan därunder. Petter var nyfiken, som du, Kalle, och
hade märkt att ett bräde lossnat i mellantaket, på hvilket
han låg. Han lyfte sakta upp brädet och kunde då höra
hvad de sade hvarandra i mörka natten.
Kaptenen sade:
— I morgon är trettonde fjärdingen full.
— Det är bra, sade Hans. Då bränner jag
beckbruket, flyttar öfver till Stockholm, blir herre igen och
kommer tillbaka som landshöfding.
— Om jag vill, sade kaptenen.
— Det beror icke af dig, sade Hans. I kontraktet
står tretton efter tretton.
Kaptenen sade:
— Så står där. Nu har du tretton år varit
beck-brännare, och efter tretton år är trettonde fjärdingen
full.
— Nej, sade Hans. Det betyder, att efter trettonde
fjärdingen har jag ännu tretton år, innan vårt kontrakt
är till ända.
Petter tyckte sig höra kaptenen skratta, men han
kunde ingenting se. Han undrade hvad de kunde mena
med tretton efter tretton, och medan han undrade,
hörde han åter Hans säga: det var tretton år efteråt;
men kaptenen sade: det var tretton ht förut. Därvid
begynte de bannas sig emellan, och nu blef det Petter
för hemskt i mörkret allena på vinden. Han smög sig
barfota nedför stegen och ville på fullt allvar springa
sin väg. Men han hade glömt sina stöflar vid sofstället;
återvända tordes han icke, och lämna sina dyra stöflar
ville han icke. Han kröp under ett vedskjul och
inväntade daggryningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
