- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
139

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är ödemarkens irrande ulf; hvem skall han
sönderslita?

En annan gång har jag rest genom nejden en
morgon i Maj. När allt i naturen vaknat till lif, då står
han ensam stum och känslolös där, den åldriga mon.
ingen åker, intet gärde, ingen betande ko; sällan en
grön tufva eller en nödvuxen blomma, öfverallt ljung,
porsris och glesa, gulstammiga furor, aftecknande sig
mot den blå himmelen. Själfva sångfåglarna tyckas
öfverlämna denna ödemark åt örnen och ufven,
spillkråkan och hackspeten. Hör man stundom en flöjtton
af talltrastens sång, kan man vara viss på att långt
mellan furorna se en glittrande sjö.

Också en brännande julidag har jag sett denna mo.
Luften är kvalmig och lugn, bromsarna surra, torndyflarna
vältra sig i den heta sanden. Mon törstar, själfva
ljungen vid vägkanten, dammig och halfförbränd, tyckes
bedja om vatten. Gn biåsvart sky stiger upp som ett
förhänge bakom furornas stammar. Snart mullrar åskan,
en ljungeld sleker randen af skyn, en annan, hvass som
en synål, har träffat ett aflägset träd. Gn vindkåre,
jagad af molnet, susar fram öfver ödemarken och medför
en fin parfym af rök. Den torra ljungen därborta bar
fattat eld ... lågorna slingra sig framåt i spetsar och
tungor. Snart skall denna väg ej kunna befaras mer.
Jag påskyndar min färd, rökmolnen jaga mig, ett
egendomligt knastrande ljud tillväxer bakom mig, jag vänder
mig om och ser hela nejden i lågor...

Måhända har jag stannat för länge vid en
naturskildring, men den ligger icke på sidan om min korta
berättelse, den utgör fastmer dess oumbärliga ram. Man
kan icke upp katta en ödemarksdram utan att känna
ödemarken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free