- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
143

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utsträckt vid stranden. Jag klef, så långt det var möjligt,
ut på den hala, svartgrå furustammen, som stupade ned
i vattnet, tog björkspiran och försökte att mäta-djupet.
Spiran tog ingen botten. Vid den rörelse jag därmed
förorsakade i vattnet, syntes ytan här och där krusas af
flyende fiskar. Sannolikt funnos de här till stort antal,
ostörda af människors roflystnad och endast jagade
stundom af en irrande sjöfågel. Snart förlorade sig äfven
dessa lätta ringar på vattenytan, allt åter stilla som
i en graf.

Septemberdagen led emot aftonen; jag satte mig vid
kanten af dalsluttningen, framtog ur mitt tarfliga
res-förråd en flaska öl och bjöd min gubbe en styrkedryck
till en nystoppad pipa. Han kunde icke motstå denna
diplomatiska list, hans fåordiga språklåda öppnades efter
hand, och mina enträgna frågor om Luutnantti, som en
gång vistats i nybygget, ledde slutligen till sägnen om en
tilldragelse, som tycktes ha fäst sig djupt i folkets
hågkomst och förlänat det annars obetydliga Tobolampi en
egen märkvärdighet.

För lång tid tillbaka — »under kriget», sade min
sagesman, och jag fömodar att det var under stora ofreden
i början af förra seklet — alltnog, för många år sedan
hände sig en mörk höstafton, att en familj af tiggare
hade lägrat sig på ljungen vid sidan af vägen här
ofvan-för sjön. Det var far, mor, barn och en åttioårig blind
farmor. Allt hvad de ägde drogo de med sig på en
kärra; fienden hade plundrat dem, fogden hade tagit i
mät hvad fienden kvarlämnat, och nu voro alla i elände
på landsvägen.

På den tiden drog genom landet en blodigel i
människohamn; min sagesman kallade honom »general», men
troligast synes att han varit en högre uppbördsman under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free