Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattenmärket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag svarade att båda systrarna voro telningar af
akademin. Båda hade fyndiga, kvicka hukvuden och mycken
beläsenhet, båda hade redan i Åbo besegrat oss med sin
dialektiska öfverlägsenhet, men under det att Sofie var
idel förstånd, hade Marie därtill, liksom till öfverflöd,
fått på sin lott ett bjärta.
— Skada att hon är gift, tilläde jag. Hon skulle
ha förstått din ursinniga kärlek till naturen. Om en
karl, som älskar vetenskapen för dess egen skull, måste
synas vriden i en protokollssekreterares ögon, behöfver
man ju ett hjärta för att förstå hans ursinne.
— Marie R. har uppfattat hällristningens vikt.
Systern begagnade den till att skryta med Celsius.
— Jag misstänker något, fortfor jag, efter en
sekunds tystnad.
— Hvad misstänker du?
— Jag gaf akt på deras min, när de möttes vid
vattenmärket. Fråga dem i morgon hvarför de växlade
ormblickar!
— Inbillning!
— Fråga dem likväl, innan du börjar din afhandling!
Följande dag sammanträffade vi med de båda
systrarna och deras familjer på den utsatta mötesplatsen.
Vi presenterades för deras män, herrarne D. och R.,
som af ämbetsgöromål varit hindrade att uppoffra den
föregående dagen åt nöjet. Middagen var angenäm, och
efter dess slut placerade vi oss för kaffet på bänkarna
i det gröna.
— Min vän Rabe är kritikus, sade Envaldsson till
fru R. — Han påstår att ni endast af medlidande för
mig försvarat naturforskningen.
— En sådan ärketviflare! Och doktor Rabe vet
dock, att min syster och jag ha uppvuxit i smedjan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
