Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag återkommer således till 1 -}- 1 = 1 och
beder till en början få presentera den första enheten.
Han var en ung man af landets äldsta familjer, såframt
man i vårt demokratiska land ännu får tala om anor;
jag vill helt kort kalla honom Stanislas och hans mor
friherrinnan madame Elisabet. Änka efter en general
med betydlig förmögenhet och bosatt på sitt landtgods i
nejden af Viborg, hade hon blott denne ende son, hvilken
tillika var sista ättlingen af sitt namn och på hvilken
hon således slösade sina ömmaste omsorger. Bestämd till
krigare, som alla hans förfäder, hade Stanislas tidigt blifvit
sänd till finska kadettkåren och där lika mycket utmärkt
sig genom flit och goda kunskaper som genom sitt tysta,
tillbakadragna och grubblande lynne. Han var allt annat
än en kadett af den vanliga muntra typen, som älskar
friheten och förbannar trumman; deltog sällan och
nöd-tvungen i kamraternes upptåg, var ytterligt blyg i sällskap
och tycktes, utom sina böcker, icke finna nöje i annat
än fysikaliska experimenter. Dessa roade honom och
upptogo hans få lediga stunder. Han fann behag i
mekaniken; ingen kunde bättre än han lösa ett mekaniskt
problem eller beräkna tyngpunkten vid de gymnastiska
öfningarna. I gymnastik var han ock en af de bäste, stark
och vig, men utan det solsken af ungdomsfröjd, som
gifver ett så friskt behag åt dessa manliga idrotter.
Lång, vacker och välväxt, tycktes han enkom skapad
till en gardeslöjtnant i främsta ledet; han saknade icke
naturligt behag och framför allt icke mod, men lynnet
var nu engång tungsint och fåordigt. Jag misstänker,
att han från barndomen blifvit lillgammal i hemmet, utan
jämnåriga, utan lekar och ständigt förmanad af en annars
utmärkt, men något moraliserande, något reflekterande
mor, som troligen heller aldrig i tiden lekt med dockor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
