- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
189

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Lindanserskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hon lydde min uppmaning — fortfor mannen,
utan att låtsa höra den senare anmärkningen — och då
förstår herr baron ... solen, vinden, strömmen ... äfven
den största artist kan göra ett felsteg. Lieschen snafvade ...

Jag vände Europas Herkules ryggen. Fältlifvet och
mina resor ha fört mig i närheten af alla slags
konst-makare. Jag har känt sådane, hvilka, med undantag af
den blå dunst, som följer med yrket, varit de hederligaste
och aktningsvärdaste människor. Sällan har jag anträffat
en bottenärligare och godmodigare man än tyrolaren
Charles Rappo, hvars specialitet var att kasta kanonkulor
som fjäderbollar. Icke utan vänskap kan jag erinra mig
jonglören Medua Samme, en hindu från Madras, som
uppfyllde salongen med ett regn af guldkulor — en den
frommaste, älskvärdaste gubbe, hvilken ännu kunde gråta
som ett barn när han omtalade sitt fädernesland, dit han
icke vågade återvända af fruktan för en fientlig kast.
Jag har äfven känt konstberidare, lindansare och
professorer i den naturliga magin, hvilka i hela sitt uppträdande
varit gentlemän, älskat sitt yrke som sport och åtnjutit
ett välförtjent anseende. Det kan således icke falla mig
in att framställa herr Barthold såsom en typ för yrket;
därtill stod han för långt under dess gentlemän. Men
han tycktes mig vara ett rätt mönstergiltigt exemplar af
desse snikne, hårdhjärtade människohandlare, hvilka själfve
blifvit i barndomen sålde och köpte, därefter dresserats
med pisken och hungern samt slutligen för egen vinning
fortsatt samma uppfostran med sina offer.

Det är sorgligt, men lärorikt att studera dessa
förkomna, förvildade varelser utan hem och utan
fädernesland, med deras starka passioner, deras rotlösa, regellösa,
ur hakarna fallna lif, deras ofta förtviflade kamp för
brödet och deras lika ofta måttlösa begär att njuta den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:29:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free